	Start	English	Företaget	Utbildning	W3C	Översättningar		XBRL
						XML 1.0	XML 1.1

Finansiell rapportering i XBRL

Bakgrund

Världen har under de senaste åren fått otaliga bevis på att den ekonomiska information som ett företag lämnat ifrån sig inte alltid ger en rättvisande bild av företagets ställning och framtidsutsikter. Skandalerna i Enron och Parmalat är välkända och skrämmande exempel.

Som en följd av insikten att finansiella rapporter inte sällan innehåller förfalskad eller förvanskar information har krav rests på mer tillförlitlig rapportering. Detta har lett till att regelverken för hur finansiell rapportering ska ske har reviderats och fått en ny utformning i syfte att säkerställa att det finansiella innehållet verkligen är sakligt rättvisande.

International Financial Reporting Standard (IFRS) är ett exempel på hur regelverk International Accounting Standard (IAS) har reformerats, och bytt namn, i syfte att täppa till de luckor som tidigare funnits och som kunnat utnyttjas för att lämna missvisande och till och med falsk information. Det svenska regelverket för finansiell rapportering har också genomgått en mycket omfattande förändring där IFRS spelar en viktig roll.

I USA och resten av den amerikainfluerade världen har det skett en motsvarande omskrivning och fördjupning av regelverk och lagstiftning avseende finansiell rapportering. US-GAAP är ett exempel på detta.

Parallellt med förändringarna i regelverken för finansiell rapportering har det vuxit fram ett enhetligt globalt regelverk för elektronisk hantering av finansiell information; Extensible Business Reporting Language (XBRL).

I det följande kommer fokus att riktas mot att beskriva och förklara nyttan med XBRL ur svensk synvinkel.

Ändamålet med en finansiell rapport

En finansiell rapport upprättas naturligtvis alltid med ett visst syfte. Målgruppen för rapporter som utformats enligt IFRS är intressenter på den internationella kapitalmarknaden, i första hand investerare. Då är det naturligtvis särskilt viktigt att rapporten dels innehåller allting som behövs för att kunna bedöma företagets ställning och framtid och dels att den lämnade informationen verkligen är sanningsenlig. IFRS regelverk är därför synnerligen detaljerat och komplett.

IFRS regelverk definierade ca 5000 begrepp/företeelser, varav ca 4000 bestod av noter. För att förenkla har EU lättat på kraven för rapportering av noter för börsföretag. I en förordning (ESEF, European Single Economic format) begränsades rapporteringskraven av definierade begrepp till balans/resultaträkning, kassaflödesanalys och förändringar i eget kapital och därmde minskades rapporteringskraven till ca 1000 begrepp. Övrig rapportering (noter) sker i webbsidesformatet XHTML. Enligt ESEF står det fritt för de rapporterande företagen att för noterna fortfarande använda begrepp enligt IFRS.

Hållbarhetsdata kommer från och med 2024 att redovisas i förvaltningsberättelsen.

När nu den europeiska unionen (EU) har beslutat att införa ESEF så syftar detta till att göra investerarnas kapital rörligt över nationsgränserna genom ökad jämförbarhet, säkrad kvalitet och större snabbhet. Den internationella marknaden för kapital omfattar de företag som är noterade på en börs eller annan marknadsplats.

Andra finansiella rapporter riktar sig inte i första hand till den internationella kapitalmarknaden utan har andra syften. Ett exempel på en sådan rapport är en svensk årsredovisning som årligen ska skickas in till Bolagsverket. En årsredovisning vänder sig i första hand till företagets intressenter såsom ägare, leverantörer, kunder, kreditgivare och anställda. På samma gång möjliggör årsredovisningen Bolagsverkets kontroll av att företaget infriar de föreskrifter som gäller för denna rapport.

Att sedan informationen i årsredovisningarna också används för investeringsanalyser är en annan sak.

Syftet med XBRL

Det är naturligtvis meningen att XBRL ska tillföra någonting positivt till den finansiella rapporteringen. Så här är det tänkt:

XBRL ska göra det enklare att ta fram finansiella rapporter i företag.
XBRL ska ge en högre kvalitet hos rapporternas information.
XBRL ska göra informationen till färskvara med kort tid mellan produktion och konsumtion.
XBRL ska göra information från ett företag avseende en period fullt jämförbar med information från andra företag och för andra perioder.

XBRL är ett språk som är skapat för att läsas av datorer och användas i automatiserade elektroniska applikationer. Det är denna elektroniska inriktning som kan ge den önskade snabbheten i produktionen av rapporter och vid användningen av dem, på samma gång som den kvalitetssäkrar det datamässiga innehållet. Jämförbarheten mellan data från olika källor och för skilda perioder förutsätter enhetlighet i definitioner, benämningar och i valet av metoder för databehandling, vilket kan uppnås med XBRL.

XBRL är ett "språk", eller ett "format", som baseras på standarder och som, rätt använt, kan infria alla de ovan angivna syftena. Hur XBRL nyttiggörs i praktiken bestäms av de applikationer som "konsumerar" språket.

Standarder i redovisning och finansiell rapportering

En finansiell rapport är ett utdrag ur ett företags redovisning, ibland med kompletterande upplysningar ibland utan tillkommande information. Källan för informationen är vanligen företagets huvudbok (General Ledger) från vilken man hämtar kontosaldon. Sambandet mellan ett företags huvudbok och dess finansiella rapporter är således central.

För att externa finansiella rapporter ska kunna användas för sitt syfte måste de grundas på gemensamma, enhetliga och väl definierade begrepp, benämningar och tillvägagångssätt; d.v.s. på standarder.

När det gäller användandet av standarder för finansiella rapporter kan man välja att lägga dem på olika nivåer i det sammanhängande redovisnings-/rapporteringssystemet. För att visa på olika tillvägagångssätt tar vi ett exempel som avser IFRS och ett exempel som avser en svensk årsredovisning enligt Årsredovisningslagen (ÅRL).

IFRS, som i tidigare utformning kallades IAS, är en uppsättning regler som slår fast hur data ska hanteras i avseende på klassifiering, periodisering och värdering allt i syfte att kunna presenteras i en rapport som ger en rättvisande bild av företagets ställning och förutsättningar. Reglerna i IFRS föreskriver också vilka tilläggsupplysningar som ska finnas i en rapport.

När man använde beteckningen "IAS" (International Accounting Standard) indikerar namnet att man med regelverket definierade en standard för redovisning (accounting), d.v.s för kontering, bokföring och bokslutsarbetet. När man nu reformerat regelverket och döpt om det till IFRS (International Financial Reporting Standard) har det blivit en standard direkt för finansiella rapporter.

IFRS definierar vad en resultaträkning och en balansräkning ska innehålla och hur man definierar deras datamässiga innehåll. Utöver dessa "primärdata" föreskriver IFRS vilka tilläggsupplysningar som ska finnas ("disclosers"). Dessa tilläggsupplysningar är tillsammans utformade så att det i praktiken ska vara omöjligt att lämna en finansiell rapport enligt IFRS som inte ger en helt rättvisande bild av verkligheten. I en tilläggsupplysning ska således särskilt anges att rapporten är utformad i överensstämmelse med IFRS. Innebörden av denna upplysning är att styrelsen i företaget dels garanterar att inga som helst avvikelser har gjorts från det standardiserade regelverket utom i de ytterst sällsynta fall där IFRS inte skulle ge en rättvisande bild av företaget och avvikelsen i detalj är motiverad, och dess konsekvenser kvantifierade, i noter. Därmed sagt att IFRS är allt eller inget och att företagets högsta ledning går i god för detta.

På samma gång innebär förekomsten av denna upplysning att styrelsen också garanterar att företagets redovisning är så utformad att man från den verkligen kan leverera data som möter rapportstandardens krav.

IFRS är alltså en standard för finansiell rapportering och inte för redovisning. Regelverket föreskriver i text hur en finansiell rapport ska utformas. Då det gäller den direkta finansiella informationen i resultat- och balansräkningar innehåller IFRS alldeles entydiga regler för innehåll och bakomliggande beräkningar. Då det gäller tilläggsupplysningar finns emellertid inga föreskrivna rubriker och inga tolkningsföreskrifter. Det lämnar åt företagen att hitta på sina egna rubriker i rapporterna och att själva tolka innebörden av regelverkets text. Detta leder till en brist på enhetlighet i rapporterna, vilket medför att rapporter från olika företag inte är helt jämförbara. Det minskar värdet av analyser och jämförelser och kan kanske till och med omöjliggöra dessa.

För att komma till rätta med detta problem har man definierat hela regelverk i IFRS med hjälp av XBRL. Det innebär att man i en "bruttolista" anger varje enskild "företeelse" (concept) som enligt regelverket ska kunna finnas i en finansiell rapport, ger varje företeelse en identitet och vissa fastställda obligatoriska egenskaper samt i s.k. länkdatabaser anger dels hur företeelser förhåller sig till varandra och dels hur det mänskliga ögat ska se en rapport. XBRL i sig är ett standardiserat format, eller språk. Genom att man med hjälp av detta språk definierar en enhetlig uppsättning företeelser och beräkningssätt innebär en ytterligare standardisering som löser problemet med bristande jämförbarhet. Den IFRS-standard som man skapat kallas en XBRL-taxonomi och benämns i detta fall IFRS-GP. "GP" står för General Purpose, vilket ska tolkas så att standarden innehåller en bruttolista på företeelser från vilken man måste välja alla som i det enskilda fallet är tillämpliga. En mer korrekt definition av XBRL-GP är att det är en s.k. Discoverable Taxonomi Set (DTS), d.v.s. en komplett uppsättning av listor (taxonomy schemas) och länkdatabaser (linkbases). I dagligt tal kallar man dock detta för en taxonomi.

IFRS består således av följande standarder:

En standard (regelverk) i form av text för hur finansiella rapporter ska utformas och räknas fram
En standard för det dataformat (språk) som ska användas för att utforma och använda finansiella rapporter generellt. (Specifikationen för XBRL som är XBRL 2.1.)
En standard för hur IFRS:s regelverk ska uttryckas i en taxonomi (DTS)

Det andra exemplet är den finansiella rapport som i Sverige utgörs av en årsredovisning enligt Årsredovisningslagen (ÅRL).

Det grundläggande regelverket för denna rapport är dels ÅRL, som förskriver hur rapporten ska utformas och hur den ska räknas fram. Till detta regelverk är knutet ett kompletterande regelverk som benämns "god redovisningssed" och som tolkar ÅRL. Sammantaget motsvarar dessa två regelverk IFRS i den meningen att de i text reglerar hur en rapport ska utformas. Skillnaden är den att man med IFRS reglerar alla typer av finansiella rapporter medan man i det svenska exemplet endast reglerar hur en viss rapport, nämligen en årsredovisning, ska utformas.

För att säkerställa att företagen verkligen kan prestera ett faktaunderlag från sin interna redovisning som infriar regelverkets krav har man utarbetat en standardiserad kontoplan i form av BAS. Till BAS har man också tagit fram ett regelverk som på kontonivå i huvudboken föreskriver hur kontona ska hanteras för att på bästa sätt skapa data som kan generera en årsredovisning. Denna gemensamma kontoplansstandard är väl etablerad sedan många årtionden och tillämpas av ca. 95 % av antalet företag som är skyldiga att lämna en årsredovisning till Bolagsverket.

Till BAS har man vidare knutit en standard för det format i vilket data exporteras från huvudboken, nämligen Standard Import Export (SIE). Detta exportformat används av praktiskt taget alla företag som använder BAS.

Några motsvarande standarder för kontoplaner och exportformat från huvudbok finns inte i IFRS-systemet.

Föreningen XBRL Sweden har tagit fram en taxonomi (DTS) för en årsredovisning från de företag som omfattas av ÅRL, d.v.s. SME-företag, med undantag av kreditinstitut och försäkringsföretag. Taxonomin är definierad i XBRL.

En svensk årsredovisning baseras således på följande standarder:

En standard för kontoplan som utgörs av BAS
En standard som utgörs av ett regelverk som föreskriver hur varje enskilt konto i BAS ska hanteras
En standard som föreskriver hur en årsredovisning ska utformas, d.v.s. ÅRL
En standard som tolkar och kompletterar ÅRL och som är "god redovisningssed"
En standard för det dataformat (språk) som ska användas för att utforma och använda finansiella rapporter generellt. (Specifikationen för XBRL som är XBRL 2.1)
En standard för hur regelverket för årsredovisningar ska uttryckas i en taxonomi (DTS)

Standarder bakom XBRL

Som stöd för XBRL använder man ett flertal underliggande standarder. Således använder man XML, XMLSchema, XML Namespacies , XLink, XPointer med flera standarder ur "XML-familjen". Därtill kommer standarder som Unicode, URI, UTF-8 och IP, för att nu bara nämna några.

I en applikation som skapas för att hantera finansiella rapporter i XBRL-format tillkommer ytterligare ett stort antal standarder. XBRL är bara toppen på ett berg av standarder som ofta används utan att man ens tänker på det.